i can almost feel you, you are nearly here. and then... you disappear
Vilken vecka det har varit... Efter att man förlorat någon som man stått så nära och man älskar så fruktansvärt mycket så reagerar ju alla på olika sätt. För mig har det varit upp och ner hela tiden. Ena sekunden har jag varit lugn och andra sekunden bryter jag ihop.
För att försöka tänka på något annat så följde jag med Yasmin ut igår. Servan hade bett henne att ta med sig en vän som kunde promota Royal lite. Då ringde hon och frågade mig. Och jag tror det va ett bra beslut att följa med, jag träffade Sandra och Elinah var där bland annat. Det va trevligt och sen fick vi skjuss hem av min vän som även hämtade oss sist.
igår va en High, Idag är en Low. Om nu förstår vad jag menar med det?
Just nu sitter jag och väntar på Philippa... lovade henne igår att hon och jag skulle ha en mysdag idag. Skönt.
Kanske skriver mera senare, kanske inte. Beror helt på hur jag känner mig.
Just nu känner jag mig tom.
Ha det bra och ta hand om varandra.
Stackare. Vet precis hur du känner. Min mormor gick bort den 3/7 och vi har stor sorg här med. Men tänk på dem glada minnena du hade med henne. Hon vakar över dig nu. Kram
Jag beklagar sorgen, sååå mycket! :( Ta hand dom er, och hälsa Anna! Kram Milton
Hej Felicia! Jag heter Marie Munther och jag läser din blogg ibland. Jag vill bara tala om jag har också förlorat min mamma i lungsjukdomen KOL precis som din mamma har gjort. Det har bara gått 1,5 månad sedan hon gick bort. Min mamma hette föresten Maritha hon med precis som din mormor. Jag fölorade också min älskade mormor i KOL för snart 4 år sedan. Jag saknar min mormor mycket och jag var så speciell för henne eftersom jag var hennes första barnbarn. Nu är mamma borta, mormor borta och bara jag är kvar. Själv har jag inga barn fast jag är 35 år. Vill inte ha några heller. Men jag känner mig ganska ensam faktiskt.
Jag förstår verkligen vad du menar med att det går upp och ner. De gör det för mig med. Vissa dagar känns helt okej medan andra känns bara skit. En dag höll jag på att börja stor gråta bara för att jag missade tunnelbanan och bussen precis på minuten. Bara en sådan lite sak kan få det att brista totalt vissa dagar. Andra dagar är jag väldigt arg och allt går förstås ut över min sambo då tyvärr. Andra dagar mår jag bättre och kan göra roliga saker under dagen och jag kan till och med skratta. Jag såg på Allsång på Skansen igår och jag tycker din mamma var jätte duktig och jag tror verkligen din mormor såg henne och var jätte stolt över henne. Du har en jättefin mamma så var rädd om henne för det är verkligen inte lätt att förlora sin älskade mamma. Jag hoppas ni får rå om varandra länge, länge innan döden måste skilja er åt också. Ni är så fina bägge två. Du kom alltid ihåg en sak, det är att du får vara ledsen över din mormor när du vill och var du vill. Det är ingent konstigt alls att humöret svänger från dag till dag. Att ha sorg är naturligt och det tar den tid det tar att lära sig leva med en förlust. Man måste låta det få ta den tiden också.
Ett bra sätt att bearbeta sorgen på är att skriva av sig sina känslor. Det gör jag i min blogg varje dag. Det hjälper mig eftersom jag inte är sådan som brukar gråta så ofta så jag kan få ur mig känslorna på de sättet. Då hjälper det att skriva.
Jag har skrivit några gånger till din mamma också både på hennes blogg och mail så hon bör veta vem jag är i alla fall men vi har aldrig träffats.
Jag hoppas att ni får en fortsatt fin sommar och att ni kan göra det bästa av situationen så gott det går.
Var rädd om dig, glöm aldrig att du är ovärdelig, värdefull och unik.
Stor varm kram Marie